Elisabeth Ohlson har retat upp troende i 30 år men först nu ser hon en skrämmande framtid
Konsten har länge provocerat troende, och svenska Elisabeth Ohlson är en av de ivrigaste provokatörerna. I det fjärde avsnittet av Nordiska kulturskandaler är det religionen som står i fokus.
Konst som provocerar religionen är inget nytt. I den romerska republiken för över tvåtusen år sedan lär pjäsförfattaren Plautus trots sin popularitet fått en hel del kritik för att hans karaktärer inte sällan uttalade sig nedsättande om gudar.
Senare blev det nästan en hobby för en del renässanskonstnärer att kritisera kyrkan genom subtil symbolik i olika konstverk.
Det här är en tradition som fortsätter in i våra dagar.
McDonalds-Jesus på korset orsakade protester – det finska konstverket tas ner från museum i Israel
Moderna exempel är Tiktokstjärnan Addison Raes hädande bikini, eller finländska konstnären Jani Leinonen som framställde Jesus som Ronald McDonald på korset och blev censurerad.
Redaktionen på Charlie Hebdo, författaren Salman Rushdie och konstnären Lars Vilks har å sin sida fått se den fula sidan av våldsam islamism efter att deras verk uppfattats som provocerande.
Får Jesus ha en penis?
Den svenska fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson har delvis blivit känd för att hon lyckats reta upp både kristna och muslimer.
1998 fick hon kritik från kristna grupper då hennes fotoserie Ecce Homo visades bland annat i Uppsala domkyrka. Fotografierna visade kända scener ur evangelierna men med en modern twist. En naken Jesus och hbtqi-karaktärer får plats i bilderna.
Det var en droppe för mycket för många kristna. Domprosten i Uppsala försökte censurera utställningen medan stadens biskop konstaterade att det ”i bästa fall är dålig teologi, i värsta fall är det hädelse”.
Till och med vatikanen kopplades in, då påven stoppade ett besök till Rom av Sveriges dåvarande ärkebiskop K.G. Hammar, för att han sanktionerade utställningen. Situationen urartade i demonstrationer och bombhot.
Det var civilklädda poliser på varje vernissage och ibland blev jag eskorterad ur städerna av polis.
Elisabeth Ohlson
– Det var overkligt. Det här var långt innan Mohammedkarikatyrerna, så i Sverige hade vi inte varit med om att en konstnär blir mordhotad så här tydligt, berättar Ohlson.
För Ohlson, en homosexuell kvinna som hade haft en kristen uppväxt, var uppståndelsen inte överraskande men ändå större än väntat.
– Varje gång mina bilder skulle visas så var det ändå bombhot hela tiden, och det var civilklädda poliser på varje vernissage och ibland blev jag eskorterad ur städerna av polis.
Tretton år efter Ecce Homo var utställningen av fotoserien Jerusalem nära att ställas in 2010, då Världsmuseet i Göteborg fick kalla fötter.
Museet blev rädd för fotografierna, som föreställer Jerusalembor som tillhör olika trossamfund och olika sexuella minoriteter.
Expressen avslöjade sommaren 2010 att en kommitté som delvis bestod av konservativa, heterosexuella muslimska män motsatte sig utställningen. Också konservativa kristna och rabbinen för den judiska församlingen i Göteborg deltog i kommittén och spjärnade emot.
Trots oro för våldsdåd visades utställningen trots allt i november–december 2010. Ohlson plockade dock bort en bild från utställningen. Det gjorde hon på Säkerhetspolisens inrådan, då bilden hade element som polisen befarade att kunde leda till våldsdåd.
Det var bilden De bedjande, som avbildade tre muslimska homosexuella män kring en bönematta, som plockades bort. Bilderna som avbildade judar och kristna fick hänga kvar.
Senare kritiserade hon polisens bedömning och sin egen självcensur i ett debattinlägg på SVT.
Det finns mycket att forska om varför just muslimer behandlas med silkesvantar inom konsten. Det har bland annat Uppsala Nya Tidnings nyligen avgångna politiska chefredaktör Sakine Madon efterlyst på svenskt håll.
Men Elisabeth Ohlson har också sedan dess medgett att en del bilder inte går att visa överallt.
Sämre framtidsvindar
Homofobin kring aids på 90-talet fick Elisabeth Ohlson att bli fotokonstnär. Hela hennes karriär genomsyras av sexuella minoriteters kamp mot religionerna och makten, och även om kyrkan i Sverige har blivit hennes allierade i många frågor har kampen fortsatt ända in till idag.
– Först när folk kallade mig för provokatör så blev jag arg. Jag tyckte det var en förolämpning, för en provokatör är väl elak? Men sen efter det lärde jag mig på något sätt att en provokatör kan vara som jag, väldigt glad och hyfsat omtänksam, säger Ohlson.
– Konsten är till för att skaka om oss. Den ska inte alltid vara vacker att titta på, utan viss konst ska verkligen röra om oss, och ska provocera.
Trots att tiderna av bombhot och upprörd kritik var stressande för Ohlson, älskar hon konstnärens uppgift.
– Konstnären vet ibland inte vad man själv skapar, utan det är när en bild kommer ut i allmänheten som väldigt spännande saker händer. Folk ser saker som jag inte alls har tänkt på och det är jättespännande för mig också.
Efter kontroverserna kring Ecce Homo och Jerusalem var Ohlson också aktuell 2018 med en hbtqi-altartavla i en kyrka i Malmö. Tavlan föreställde Edens lustgård men med sexuella minoriteter ”i rollerna”, så att säga.
Konstverket fick kritik från kristet håll men också från transaktivister, då ormen i paradiset var en transkvinna.
Om man säger att mina bilder är politisk konst, då kan man också säga nej till dem. Och så var det inte förut.
Elisabeth Ohlson
Efter en intensiv debatt flyttades tavlan därför till ett annat utrymme i kyrkan. Svenska kyrkan deklarerade sitt stöd till hbtqi-rörelsen och menade att det de facto aldrig var fråga om en altartavla.
Så vad har förändrats mellan 1998 och i dag?
– Jag känner av en skrämmande utveckling som har varit svår att förklara för andra. För först var mina bilder ansedda som, ja, att de handlar om mänskliga rättigheter, det handlar om kärlek, det handlar om synen på religion. Och för ungefär sju år sedan så startade en förändring där man helt plötsligt började kalla mina bilder för politiska, berättar Ohlson.
Främst är hon orolig för en växande politisk styrning av kulturen i Sverige.
– Politikerna säger att de håller sig undan från konsten men de är där och styr väldigt tydligt. Om man då säger att mina bilder är politisk konst, då kan man också säga nej till dem. Och så var det inte förut.
– Jag har haft svårt att tala om det här, för att många tycker att jag nästan låter konspiratorisk eller att jag överdriver. Men jag tror att vi kommer att få se det tydligare eftersom vi har fått så mycket högerpopulism in i Sverige. Jag är ganska orolig för framtiden faktiskt.
Elisabeth Ohlson har obotlig cancer. I januari medverkade hon i programmet Min sanning i SVT. Avsnittet kan du se här.
' /%3E%3C/svg%3E)
